Allt blir roligare i goda vänners lag. I år bjöd Westler&Orrbeck in gamla goda fiskevänner till öringpremiär på Ulvön strax utanför Ljungskile. Vi blev sju man som checkade in i stugorna redan på måndagen dagen innan premiären.
En bra stund innan solen gick upp smög sig ändå Orrbeck upp och drog på sig vadarna. Strax därefter drog Westler i dig en stor kopp Lemmelkaffe och följde efter. Det var helt vindstilla och det enda som hördes var nyvakna fåglar som kvittrade. En spinnfiskare hade hittat sin plats längre bort på ön men det var inget som störde. Allt kändes perfekt. Nu borde vi verkligen få fisk.
Till saken hör att ingen i sällskapet brukar få fisk på premiären. Så vi kanske inte var överdrivet positiva även om det onekligen kändes bra den här morgonen. Och för att öka pressen hade vi i år en tävling där priser utdelades till den som fick först, störst och flest fiskar mellan 08.00 och 13.00.
Orrbeck lade några kast ut i viken och strax bröts den spegelblanka ytan av ett fint vak. Nästa kast landar alldeles intill och Orrbeck får ett rejält hugg. Men bara hugg. Med hög puls fiskade vi av viken men inget mer hände. Klockan närmade sig tävlingsstart och det var läge att byta vik.
Just när vi börjat kasta kom Relam ner från stugorna med famnen full av spön. Tre av sju hann till tävlingens start. Inte illa. Orrbeck hade ett hugg 07.56. Det kändes bra. Det vakade 07.58. Nu kör vi.
08.02 landar Westler en pigg öring på 32 cm och en av tre grenar är redan vunnen. Men det är skit samma. Det är känslan. Och den tog på en fluga som Westler band kvällen innan, av lite koppartrassel och en bit av en svart plastpåse. Efter några öl. Den känslan.
En efter en vaknade de andra deltagarna till liv. Sörensson, Linde-Nilsen, Rosenvinge och till sist Heimonen. Vädret var fortfarande fint men vinden ökade lite och flera valde att vila sig i lä på klipporna. Westler fick en öring till, lite mindre, på samma ställe. Klockan närmade sig 13.00 och de andra deltagarna började känna sig slagna. Orrbeck var närmast att hota med en tappad fisk som garanterat var större än Westlers största.
Alla tre priserna delades alltså ut till samma fiskare. Samma fiskare fick också motta välförtjänta gliringar resten av kvällen.
Men sedan hände något märkligt. När Westler vadade ut i viken såg han en stor fet piggvar som låg och tryckte i sandbottnen. Åtskilliga försök att väcka den med flugan slutade med att kroken fastnade i läppen och piggvaren vaknade. Det var nog tur att den var lite trött för Westler hade lite problem att drilla den, speciellt med Rosenvinges helt värdelösa håv. Men till slut gick det. Fisken vägdes till fyra kilo, fotades, filmades och släpptes tillbaka. Det rådde delade meningar om det sistnämnda. Speciellt när vi inte hade någon middag. Därför köpte vi det som mest liknade piggvar. Pizza.
Vi fiskade lite till senare på eftermiddagen men utan framgång, trots att vattnet steg och vinden ökade lite. De flesta sov en natt till i stugorna men en hel dags fiske tog ut sin rätt och lamporna släcktes tidigt.
Vi vill passa på att tacka alla deltagare för en mycket trevlig premiär!