Archives: Travelling

Summer 2015 – a quick recap

Well, the season finally came to an end. As all good things have to. But this time it was different. You know the feeling when you have reached a goal, performed well, accomplished a goal. That feeling.
This season we met a lot of new friends, we went to a lot of nice places, learned tons of new tactics and techniques. And we caught hundreds of trouts. Really.
So when we sat there in the car, heading home after this season’s last sea trout fishing day, we were smiling. Satisfied. It probably won’t last long, but that’s the way it felt.
Next up is a weekend trip to Öland, south east of Sweden. The trout around Öland is bigger than on the west coast so we are all in for a new personal best. We will try to post some updates from there. Stay tuned.

Blown away

Westler fighting the waves

Blown away

When you plan a fishing trip in advance and mark the days in the calendar, you probably don’t have a clue what the weather will be like. Sometimes it’s nice, sometimes it’s not. And sometimes there’s a storm.

_MG_8562

This was our third trip to Lerhamn. Or the fourth. Either way, we had never caught fish in this place. But it looks and feels really good so we ended up here again. Orrbeck & Westler, featuring Zlatan. And again we catch nothing. Zero. Not even Zlatan scored here.

_MG_8521

Usually when you catch nothing you try to come up with a cause. This time it was the wind. Obviously. All the other parameters were fine.

_MG_8300

With some hesitation we waded out in the rough sea. Luckily the waves were breaking by the shallow bank just outside of the stone shore. But it surely wasn’t a walk in the park. And when we once in a while made a decent cast, a wave flushed the line on to land. The few casts we made that could have resulted in a fish got caught in all the drifting seaweeds. Marabougrisen will have to wait for it’s glory.

_MG_8348

 

_MG_8394

 

_MG_8422

 

_MG_8468

 

_MG_8615

 

_MG_8667

Harren ville annat

Vi planerade allt. In i minsta detalj. Band alla de rätta flugorna. Markerade ut ställen på kartan. Gjorde reservplaner. Kollade tekniker på Youtube. Allt var perfekt när vi satte oss i bilen. Här skulle fiskas harr. Massor av harr.

Efter en snabb enkel på Bar Italia var stämningen i bilen på topp. Milen avverkades i snabb takt och efter en hamburgare bland sänkta 240:or och Impalas på torget i Torsby fick vi äntligen se den. Klarälven. Mörk och hemlighetsfull, sakta flytandes söderut. Två ögon på vägen och fyra på älven; “kolla där, och där och där!”. Det vakade tamejfan överallt. Det här skulle kunna bli fantastiskt.

Vi svängde in på en grusplan full med lastbilar, hjullastare och bildelar. Vi gick ur bilen och möttes av en gammal bekant, Olle Arnesson, fyrfaldig världsmästare i rallycross. “Skull’ ni ha en riktig fiskebil? Han står hä’ bak.” Med krycka ledde han oss till en genomrostig Mercedes Geländewagen som han köpt från Afrika nån gång för länge sedan. Den startade på första försöket och vi rullade vidare mot stugan.

Senare på eftermiddagen drog vi på oss vadarna och gav oss av till den första markeringen på kartan, Sundhultsbron. Ett lättåtkomligt ställe vi hört skulle vara bra. Beckman hade kontakt med några småfiskar men annars var det helt dött. Vi satte vår nya bil på prov och gasade upp till Näcksjön, en större sjö med öring och röding. Men ingen aktivitet där heller. Vi kollade ett par ställen till innan vi återvände till stugan.

På lördagen gick vi upp tidigt och fiskade på alla ställen vi kände till. Beckman fick tre småharrar strax nedanför Klarabro men annars var det helt dött överallt. Vi provade det mesta; klinkhammer, superpuppa, e12, red tag, haröra, flygmyra, geting, harkrank, streaking caddis… Inget funkade. Det enda större vi fick kroka av var Orrbeck. Han lyckades smacka fast en klinkhammer i örat. Med hulling och allt. Närmsta vårdcentral låg i Torsby så vi bestämde oss för att operera ut den själva. Och det gör man väl med en tång?

Den natten sov vi inte lika bra. Orrbeck för sitt onda öra och Westler för skräcken för att kanske inte få någon har på hela helgen. Beckman hade ju redan fått sin första men Westler och Orrbeck var fortfarande harrlösa.

Söndagen tillbringades i Kärrbackstrand. Orrbeck bröt spötoppen och Westler fick upp fyra öringbäbisar och tappade en pytteliten harr. Klockan två avbröt vi och fiaskot var ett faktum. Visst vi hade jättetrevligt, vädret var ganska okej och boendet på Mattestorp var fantastiskt. Men vi åkte dit för att fiska massor av harr. Och det gick verkligen åt skogen.

Time flies

Tiden flyger iväg. Sommaren dundrar på i oförskämd takt. Juni ägnades främst åt sena nätter med havsöringfiske i och omkring Göteborg. Westler hade ett par riktigt fina nätter med flera hugg och många upp. Inga riktiga spöböjare ännu, men dom kommer… Orrbeck har besökt Vänern och satt PB på gädda och abborre. En snabbvisit till favoritviken i Vättern har det också blivit men där lös harren, öringen, laxen och rödingen med sin frånvaro. Vi kämpar på med fler turer under sommaren och i augusti rullar vi förhoppningsvis till Dalarna i jakt på harr. Därifrån blir säkert något matigare filmreportage också.

Fel spö i rätt land

Trollstigen

Fel spö i rätt land

I slutet av maj/början av juni åkte Orrbeck till Norge (Molde och Ålesund) i några dagar, ihop med bekanta. Fokus låg inte på fisket denna gången, men ett spinnspö och några skeddrag fick hänga med i packningen. Man har ju hört en del om fisket där… Redan dag två gavs möjlighet till ett par timmars fiske längs klipporna ut mot Atlanten. Det dröjde inte många kast innan spöt böjdes. En sej hade uppskattat mitt silverblå Viking Herring. Sen började huggsexan. Under en period hade både jag och Welander, som var en av deltagarna på resan, hugg på vartannat kast och landade fiskar på vart tredje. Snittet på fångad fisk (mest sej, men också torsk och havsöring) under de timmarna vi fiskade  hamnade nånstans runt 2 på 10 kast. De största sejarna låg på mellan 45–50 cm. Det är vi inte bortskämda med längs den svenska västkusten. En av dagarna åkte vi på en utflykt längs med delar av Trollstigen, och det var först då man förstod sitt fatala misstag att inte plocka med sig flugfiskeutrustningen. Kristallklara älvar och fjordar i varierande azurblå och smaragdgröna färger. Allt såg väldigt vadarvänligt ut och priserna för att fiska en heldag var inte avskräckande. Nästa resa till Norge kommer samma misstag inte att upprepas. Då gäller rätt spö i rätt land.

Nu ser vi fram emot ett par månader av sent kvällsfiske med feta öringar längs den svenska kusten och hoppas på att 45:orna växt till sig ytterligare under maj/juni.

I Lerhamn intet nytt

Ny månad, nytt försök. Trots – eller snarare på grund av – bomrundan i februari packade vi utrustningen för en ny tripp till Lerhamn, Kullaberg. Vädertjänsterna lovade växlande molnighet, 5–7 grader och svaga vindar. Ett halvt av tre rätt. Svaga vindar efter lunch, men molnen låg tjocka ovanför våra huvuden och termometern på torget i Mölle visade 4°C.

I sällskap av två flugfiskekollegor från Göteborg matade vi Lerhamnsviken med flugor under åtta timmar. Några få vak och nån som ”eventuellt hade nafs”. Westler lyckades drilla en spigg. Orrbeck tappade hoppet efter lunch och riktade sitt intresse mot fotoväskan där en quadcopter låg redo för avfärd.

Nu glömmer vi bomturerna till Skåne och laddar hårt för öringpremiären i Bohuslän om en månad. Därifrån utlovar(!) vi betydligt mycket mer fisk i bild.

Dött lopp i Lerhamn

Westler svingar spö

Dött lopp i Lerhamn

Fluga mot spinn. Vadare mot flytoverall. Vädret var definitivt på spinnfiskets sida. Åtta sekundmeter pålandsvind och regnskvätt. Men däremot var det flugfisket som hade hemmaplan.

Lerhamn är en mysig liten by mellan Höganäs och Mölle. Vi parkerade på Paradisvägen, mellan pittoreska sommarhus och båtuppläggningsplatsen och drog på oss utrustningen. När vi gick ner mot vattnet möttes vi av en fantastisk vy.

Ett vidsträckt hav mötte en himmel som såg ut att kunna bjuda på vilket väder som helst. Kullerstensstrand mot söder och sandstrand åt norr. Däremellan en liten grund lagun, skyddad av en konstgjord pir. Och mitt i den lilla lagunen, på en sten, låg den fetaste säl vi sett och klappade sig på magen.

Om det där med sälar kan man ju tycka lite olika. Vissa byter ställe vid minsta tecken på säl men vi tycker nog inte att det behöver vara så illa. Flera gånger har vi fått fisk i sälars närvaro.

Nåväl. Orrbeck körde på en gammal klassiker, Viking Herring silver/blå. Westler tog fram en egenknuten streamer-liknande rödvit fluga. Det fanns bara ett ställe för Orrbeck att kasta ifrån. Pirens utsida. Överallt annars var det för långgrunt och stenigt. Westler däremot kunde bada runt som han ville. Han passade dessutom på att testa sitt nya underställ inför öringpremiären i Bohuslän den första april. Microfleece närmast kroppen, sedan tjockare fleecebyxor och sedan andasvadare. Det blev kanon.

Vi körde på i nästan fyra timmar utan att se skymten av någon öring. Inte ett vak. Inte en fena. Det enda som ändrade sig var vädret. Sol, regn, sol, regn. Och så den där sälen.

Efter en riktigt god söndagslunch på Hotell Kullaberg bestämde vi oss för att fiska en timma i Mölle innan vi gav oss hem. Men det kunde vi lika gärna skitit i.

Vi fick iallafall svinga lite spön. Och se fina ställen. Och frisk luft. Såna saker man tröstar sig med när man inte får fisk.

Deadliest catch

Det här var sjätte gången på fem månader vi besökte västra Vättern. Lax och röding var målet. Men det här besöket skiljde sig från dom andra. Redan ett par hundra meter från klipporna hörde vi hur det dundrade och mullrade från ett vilt Vättern. 12 sekundmeter från nordost slog oss hårt i ansiktet när vi kom ut ur skogen mot klipporna. Isiga bergshällar, höga branter och starka vindbyar. Vi insåg att det skulle bli svårt att landa lax idag, om vi lyckades få nån på kroken.

Vi insåg också rätt snart att laxen inte ville landas över huvud taget. Olofsson, som gjorde oss sällskap, lyckades drilla en lax under någon minut innan den drog ner i djupet igen. Orrbeck siktade en hoppande feting som missade wobblern med ett par centimeter och Westler hade ett nafs lite senare på dagen. Men några fångster blev det inte denna gången.

Ta med sej hem

Ta med sej hem

Ingen havsöring. Ingen torsk. Men ändå fick Orrbeck med sej hem. Westler fick nöja sig med ett hugg, några tappade drag och den helt fantastiska naturupplevelsen. Kullaberg var målet för dagens tripp.

Vi hade inget att gå på när vi kom dit. Hade bara hört att det fanns torsk ute vid Kullens fyr och att öringen är lovlig från första januari. Vi startade med lite spinnfiske vid Ransviksbadet. Ett mysigt ställe som nog ska besökas igen när caféet har öppnat för säsongen.
Medans Westler experimenterade med GoPro på drag fick Orrbeck årets första fisk på kroken. ”- Ja! Men den är liten”, tjoade han. Vi var nog inställda på att få se en öring och blev lite förvånade när det visade sig vara en sej.

Fine Fishing in Kullaberg from Westler&Orrbeck Fine Fishing on Vimeo.

Tre sejar och otaliga sej-skämt senare bestämde vi oss för att åka vidare mot fyren och de branta klipporna.

”Varning för branterna” stod det på skyltar överallt när vi närmade oss slutet av Kullaberg. Promenadvägar slingrade sig brant nedför berget. Smidiga som två fyrtioåringar hasade vi oss ner till de mörka klipporna längst ner vid strandkanten. Kullens fyr svepte med sin ljuskägla från det imponerande berget bakom oss. ”-På ett sånt här ställe gör det inget om man inte får nån fisk”, sa Westler. Det skulle han aldrig ha sagt.

Vi kommer att återkomma till det här stället, det är helt säkert.

Back to top
© 2024 Westler & Orrbeck