Westler svingar spö
Dött lopp i Lerhamn
Fluga mot spinn. Vadare mot flytoverall. Vädret var definitivt på spinnfiskets sida. Åtta sekundmeter pålandsvind och regnskvätt. Men däremot var det flugfisket som hade hemmaplan.
Lerhamn är en mysig liten by mellan Höganäs och Mölle. Vi parkerade på Paradisvägen, mellan pittoreska sommarhus och båtuppläggningsplatsen och drog på oss utrustningen. När vi gick ner mot vattnet möttes vi av en fantastisk vy.
Ett vidsträckt hav mötte en himmel som såg ut att kunna bjuda på vilket väder som helst. Kullerstensstrand mot söder och sandstrand åt norr. Däremellan en liten grund lagun, skyddad av en konstgjord pir. Och mitt i den lilla lagunen, på en sten, låg den fetaste säl vi sett och klappade sig på magen.
Om det där med sälar kan man ju tycka lite olika. Vissa byter ställe vid minsta tecken på säl men vi tycker nog inte att det behöver vara så illa. Flera gånger har vi fått fisk i sälars närvaro.
Nåväl. Orrbeck körde på en gammal klassiker, Viking Herring silver/blå. Westler tog fram en egenknuten streamer-liknande rödvit fluga. Det fanns bara ett ställe för Orrbeck att kasta ifrån. Pirens utsida. Överallt annars var det för långgrunt och stenigt. Westler däremot kunde bada runt som han ville. Han passade dessutom på att testa sitt nya underställ inför öringpremiären i Bohuslän den första april. Microfleece närmast kroppen, sedan tjockare fleecebyxor och sedan andasvadare. Det blev kanon.
Vi körde på i nästan fyra timmar utan att se skymten av någon öring. Inte ett vak. Inte en fena. Det enda som ändrade sig var vädret. Sol, regn, sol, regn. Och så den där sälen.
Efter en riktigt god söndagslunch på Hotell Kullaberg bestämde vi oss för att fiska en timma i Mölle innan vi gav oss hem. Men det kunde vi lika gärna skitit i.
Vi fick iallafall svinga lite spön. Och se fina ställen. Och frisk luft. Såna saker man tröstar sig med när man inte får fisk.