Time flies

Tiden flyger iväg. Sommaren dundrar på i oförskämd takt. Juni ägnades främst åt sena nätter med havsöringfiske i och omkring Göteborg. Westler hade ett par riktigt fina nätter med flera hugg och många upp. Inga riktiga spöböjare ännu, men dom kommer… Orrbeck har besökt Vänern och satt PB på gädda och abborre. En snabbvisit till favoritviken i Vättern har det också blivit men där lös harren, öringen, laxen och rödingen med sin frånvaro. Vi kämpar på med fler turer under sommaren och i augusti rullar vi förhoppningsvis till Dalarna i jakt på harr. Därifrån blir säkert något matigare filmreportage också.

Fel spö i rätt land

Trollstigen

Fel spö i rätt land

I slutet av maj/början av juni åkte Orrbeck till Norge (Molde och Ålesund) i några dagar, ihop med bekanta. Fokus låg inte på fisket denna gången, men ett spinnspö och några skeddrag fick hänga med i packningen. Man har ju hört en del om fisket där… Redan dag två gavs möjlighet till ett par timmars fiske längs klipporna ut mot Atlanten. Det dröjde inte många kast innan spöt böjdes. En sej hade uppskattat mitt silverblå Viking Herring. Sen började huggsexan. Under en period hade både jag och Welander, som var en av deltagarna på resan, hugg på vartannat kast och landade fiskar på vart tredje. Snittet på fångad fisk (mest sej, men också torsk och havsöring) under de timmarna vi fiskade  hamnade nånstans runt 2 på 10 kast. De största sejarna låg på mellan 45–50 cm. Det är vi inte bortskämda med längs den svenska västkusten. En av dagarna åkte vi på en utflykt längs med delar av Trollstigen, och det var först då man förstod sitt fatala misstag att inte plocka med sig flugfiskeutrustningen. Kristallklara älvar och fjordar i varierande azurblå och smaragdgröna färger. Allt såg väldigt vadarvänligt ut och priserna för att fiska en heldag var inte avskräckande. Nästa resa till Norge kommer samma misstag inte att upprepas. Då gäller rätt spö i rätt land.

Nu ser vi fram emot ett par månader av sent kvällsfiske med feta öringar längs den svenska kusten och hoppas på att 45:orna växt till sig ytterligare under maj/juni.

PB för Westler på fluga

Orrbeck & Welander testar lyckan

PB för Westler på fluga

Ett av våra favoritställen förra sommaren blev en vik på västra sidan av Hönö. Där tillbringade vi ett antal kvällar med varierande resultat. Några torskar, några gråsejar, några horngäddor, några fjärsingar och ett par öringar. Viken kändes hela tiden som ett hett öringvatten, men vi landade bara några enstaka under hela sommaren. Idag var det dags för nypremiär. Men istället för viken så föreslog Orrbeck ett sund lite längre norrut på ön. Google Maps antydde ett vatten med stor genomströmning och ett potentiellt öringhak. Orrbeck och Welander anlände runt 15-draget. 15.30 brände det till i Orrbecks tafs men kampen blev kort. Några sekunder efter hugget var öringen long gone och Orrbeck hann bara få en skymt av en blank buk i vattenytan. Det vakade på fint under hela eftermiddagen och Westler, som anlände nån timma senare, fick kontakt ganska omgående. Igen. Och igen. Efter någon timma gick allt som det skulle och Westler lyckades landa sin första godkända havsöring med flugspö. 47 centimeter.

Westler_öring

En snabb dokumentation och en varsam tillbakasättning följdes av ytterligare ett par hugg under kvällen, men inga fler landade. En fin kväll i Göteborgs yttre skärgård värd att minnas.

Orrbeck är ikapp

Orrbecks första havsöring på fluga

Orrbeck är ikapp

Efter en trög premiär och en massa hugg och tappade fiskar har Orrbeck äntligen kommit in i matchen. I söndags var vi på Hisingen för att spräcka Orrbecks nolla. Frånlandsvind, duggregn och läckande vadare gjorde inte jobbet lättare för honom. Stället såg mycket bra ut men kändes konstigt nog heldött efter några kast. Vi kämpade på och efter en halvtimma började det vaka. Strax därefter hördes ett nervöst “Ja!” från Orrbeck som valt att fiska på ett djupare ställe med sin Magnus Polar. En helt galen öring på dryga trettio centimeter gjorde fem-sex meterhöga hopp innan spöt blev rakt och flugan hamnade någonstans på land. Fula ord ekade mellan klipporna.

Fem minuter senare var det dags igen en något mindre och betydligt lugnare fisk satt på kroken. Denna gången gjordes inga misstag och äntligen var nollan spräckt. Vi körde på ett tag till med flera hugg och ett par tappade fiskar, men inga fler fångster gjordes.

Dagen efter gjorde Orrbeck en ny tur till samma ställe och lyckades åter dra upp en mindre öring. Det betyder att Westlers försprång är borta och ställningen för 2014 är 2-2.

Jesper_Oring_2

Ikväll åker Westler till samma ställe med en nybunden borstmaskimitation. Då blir det nog ändring i tabellen.

Öringpremiär 2014

Allt blir roligare i goda vänners lag. I år bjöd Westler&Orrbeck in gamla goda fiskevänner till öringpremiär på Ulvön strax utanför Ljungskile. Vi blev sju man som checkade in i stugorna redan på måndagen dagen innan premiären.

En bra stund innan solen gick upp smög sig ändå Orrbeck upp och drog på sig vadarna. Strax därefter drog Westler i dig en stor kopp Lemmelkaffe och följde efter. Det var helt vindstilla och det enda som hördes var nyvakna fåglar som kvittrade. En spinnfiskare hade hittat sin plats längre bort på ön men det var inget som störde. Allt kändes perfekt. Nu borde vi verkligen få fisk.

Till saken hör att ingen i sällskapet brukar få fisk på premiären. Så vi kanske inte var överdrivet positiva även om det onekligen kändes bra den här morgonen. Och för att öka pressen hade vi i år en tävling där priser utdelades till den som fick först, störst och flest fiskar mellan 08.00 och 13.00.

Orrbeck lade några kast ut i viken och strax bröts den spegelblanka ytan av ett fint vak. Nästa kast landar alldeles intill och Orrbeck får ett rejält hugg. Men bara hugg. Med hög puls fiskade vi av viken men inget mer hände. Klockan närmade sig tävlingsstart och det var läge att byta vik.

Just när vi börjat kasta kom Relam ner från stugorna med famnen full av spön. Tre av sju hann till tävlingens start. Inte illa. Orrbeck hade ett hugg 07.56. Det kändes bra. Det vakade 07.58. Nu kör vi.

08.02 landar Westler en pigg öring på 32 cm och en av tre grenar är redan vunnen. Men det är skit samma. Det är känslan. Och den tog på en fluga som Westler band kvällen innan, av lite koppartrassel och en bit av en svart plastpåse. Efter några öl. Den känslan.

En efter en vaknade de andra deltagarna till liv. Sörensson, Linde-Nilsen, Rosenvinge och till sist Heimonen. Vädret var fortfarande fint men vinden ökade lite och flera valde att vila sig i lä på klipporna. Westler fick en öring till, lite mindre, på samma ställe. Klockan närmade sig 13.00 och de andra deltagarna började känna sig slagna. Orrbeck var närmast att hota med en tappad fisk som garanterat var större än Westlers största.

Alla tre priserna delades alltså ut till samma fiskare. Samma fiskare fick också motta välförtjänta gliringar resten av kvällen.

Men sedan hände något märkligt. När Westler vadade ut i viken såg han en stor fet piggvar som låg och tryckte i sandbottnen. Åtskilliga försök att väcka den med flugan slutade med att kroken fastnade i läppen och piggvaren vaknade. Det var nog tur att den var lite trött för Westler hade lite problem att drilla den, speciellt med Rosenvinges helt värdelösa håv. Men till slut gick det. Fisken vägdes till fyra kilo, fotades, filmades och släpptes tillbaka. Det rådde delade meningar om det sistnämnda. Speciellt när vi inte hade någon middag. Därför köpte vi det som mest liknade piggvar. Pizza.

Vi fiskade lite till senare på eftermiddagen men utan framgång, trots att vattnet steg och vinden ökade lite. De flesta sov en natt till i stugorna men en hel dags fiske tog ut sin rätt och lamporna släcktes tidigt.

Vi vill passa på att tacka alla deltagare för en mycket trevlig premiär!

I Lerhamn intet nytt

Ny månad, nytt försök. Trots – eller snarare på grund av – bomrundan i februari packade vi utrustningen för en ny tripp till Lerhamn, Kullaberg. Vädertjänsterna lovade växlande molnighet, 5–7 grader och svaga vindar. Ett halvt av tre rätt. Svaga vindar efter lunch, men molnen låg tjocka ovanför våra huvuden och termometern på torget i Mölle visade 4°C.

I sällskap av två flugfiskekollegor från Göteborg matade vi Lerhamnsviken med flugor under åtta timmar. Några få vak och nån som ”eventuellt hade nafs”. Westler lyckades drilla en spigg. Orrbeck tappade hoppet efter lunch och riktade sitt intresse mot fotoväskan där en quadcopter låg redo för avfärd.

Nu glömmer vi bomturerna till Skåne och laddar hårt för öringpremiären i Bohuslän om en månad. Därifrån utlovar(!) vi betydligt mycket mer fisk i bild.

Dött lopp i Lerhamn

Westler svingar spö

Dött lopp i Lerhamn

Fluga mot spinn. Vadare mot flytoverall. Vädret var definitivt på spinnfiskets sida. Åtta sekundmeter pålandsvind och regnskvätt. Men däremot var det flugfisket som hade hemmaplan.

Lerhamn är en mysig liten by mellan Höganäs och Mölle. Vi parkerade på Paradisvägen, mellan pittoreska sommarhus och båtuppläggningsplatsen och drog på oss utrustningen. När vi gick ner mot vattnet möttes vi av en fantastisk vy.

Ett vidsträckt hav mötte en himmel som såg ut att kunna bjuda på vilket väder som helst. Kullerstensstrand mot söder och sandstrand åt norr. Däremellan en liten grund lagun, skyddad av en konstgjord pir. Och mitt i den lilla lagunen, på en sten, låg den fetaste säl vi sett och klappade sig på magen.

Om det där med sälar kan man ju tycka lite olika. Vissa byter ställe vid minsta tecken på säl men vi tycker nog inte att det behöver vara så illa. Flera gånger har vi fått fisk i sälars närvaro.

Nåväl. Orrbeck körde på en gammal klassiker, Viking Herring silver/blå. Westler tog fram en egenknuten streamer-liknande rödvit fluga. Det fanns bara ett ställe för Orrbeck att kasta ifrån. Pirens utsida. Överallt annars var det för långgrunt och stenigt. Westler däremot kunde bada runt som han ville. Han passade dessutom på att testa sitt nya underställ inför öringpremiären i Bohuslän den första april. Microfleece närmast kroppen, sedan tjockare fleecebyxor och sedan andasvadare. Det blev kanon.

Vi körde på i nästan fyra timmar utan att se skymten av någon öring. Inte ett vak. Inte en fena. Det enda som ändrade sig var vädret. Sol, regn, sol, regn. Och så den där sälen.

Efter en riktigt god söndagslunch på Hotell Kullaberg bestämde vi oss för att fiska en timma i Mölle innan vi gav oss hem. Men det kunde vi lika gärna skitit i.

Vi fick iallafall svinga lite spön. Och se fina ställen. Och frisk luft. Såna saker man tröstar sig med när man inte får fisk.

Flugskägg

Märla signerad Fredrik Hamrå

Flugskägg

– Jag har en present till dig.

De var orden från en lite upprymd Westler när han ringde mig häromdagen. Han hade varit på båtmässan och spanat in lite fiskeprylar. Vid en monter stötte han på Fredrik Hamrå från Jazz & Fly Fishing och Henrik Wallberg från Scandinavian Fly Fishing Guides som satt och band flugor. Med sig från montern hade han en Märla – bunden med avklippta strån från Hamrås skägg – och en fin räkimitation signerad Wallberg. Eftersom Westler känner till min förkärlek för Jazz & Fly Fishing’s filmproduktioner anade han nog att jag skulle bli lite exalterad över just märlan. Det blev jag. När havsöringfisket går som trögast under premiärdagarna i april – då plockar jag fram den. Tack Westler!

Shrimp
Räkimitation signerad Henrik Wallberg.

Back to top
© 2024 Westler & Orrbeck